Madde (00:00)
Det känns som att vi var den sista generationen som hade kod som personlighet, som en så otroligt stark identitet. Han nämnde ju att han har kodats i högstadiet och pratat om det på fester och allting. Det känns som att har varit så mycket så många personer som bara, jag har kodats när jag var liten. Även generationer, ingen än oss, man tar då, typ 70-talister och sånt med sina kommodorer och allting.

Jag varit en stark identitet av att jag är datornörd och är stolt över det.

Sofia (00:41)
Du lyssnar på Developers, podden där du får följa med oss, Sofia och Madde på allt inom mjukvaruutveckling.

Madde (00:48)
Vi träffar spännande gäster, testar nya teknologier, söker inspiration och tar upp aktuella ämnen.

Sofia (00:56)
Jag tycker det är intressant att kolla på den yngre generationen, yngre än oss i alla fall. Gen Zs, hur de tänker om sociala medier. Vi har pratat om trenden att de vill gå tillbaka i tiden och använda gamla kameror. Inte så jättegammla såretro, men typ från 2010. Bara att det inte har en internetuppkoppling.

Madde (01:21)
Men nu pratar vi typ 20-åringar, eller? Eller vilken ålder?

Sofia (01:24)
Ja,

men vad är Gen C? Vad heter de som kommer efter dem? Nu vet jag faktiskt inte. De har ju inte fått en siffra eller...

Madde (01:33)
Det

kändes typ Alfö eller någonting.

Sofia (01:35)
Jens, ska se. Jens i 1997 till 2012. Alltså de här är ju stora, är ju liksom 14, 29. okej. En 29-åring skulle jag ändå räkna in i typ vår ålder. Alltså, jag är 32.

Madde (01:53)
Du, jag fyller ju 35. Är det så stor skillnad mellan oss?

Sofia (01:58)
Det var två år bara väl. Jag fyller... Ja. Jag fyller 33. Ja, okej. Och nej, nu kommer alla unga människor och bara... De här gamla tantorna, de vill vi inte lyssna

Madde (02:13)
Det så roligt för jag träffade en kompis häromdagen som också är lika gammal som jag är. Hon sa det också på sitt jobb, jobba i antitektbranschen. Men så är hon liksom den typ gamla tanten. Alltså så här. De säger ord som inte jag förstår. Det känns verkligen så. Okej, skitsamma. alla fall. Vad är det med den här då?

Sofia (02:29)
Ja.

Men

det är ett stort åldersspann så jag vet faktiskt inte... Alltså det är ju jättestor skillnad på en 14-åring och en 29-åring men... är det verkligen... 97 till 2012, är det nånting fjol?

Madde (02:43)
14-åringar, vad sa du, 97 till?

Sofia (02:54)
Vi ska klippa bort den tystna när det hur lång tid det tog för oss att räkna.

Madde (02:58)
Ja exakt, så vi räknar snabbare. Men millennials är ju också typ 15 år, så varje generation är ju typ 15 år.

Sofia (03:09)
Jag tror du menar att vi var femton år gamla.

Madde (03:12)
Millennials,

det är ju 1981 till 1996.

Sofia (03:17)
Ja, men vad ska man kalla det här? Unga människor skulle jag väl kalla den här gruppen. Jag vet inte om man ens frågar 14-åringar sådär, i alla fall det kom en studie. De frågade massa GenCears i USA, kan vi säga. De som är födda mellan 1997 och 2012. Och de har ställt frågor om AI. Typ så här, hur mycket de använder AI, hur de känner inför AI. Det jag tyckte var spännande med den är hur folk känner.

Om vi ska vara helt ärliga så tror jag att de flesta, som inte är såhär ientusiaster eller typ såhär lossats, övertygar sig själv om att det bara är fantastiskt. Man mår inte så jättebra över det för att det såhär, här är någonting som kommer ta ditt jobb. Om du inte är en sådan yes-man som vi pratade om i förra avsnittet, då kommer du bli av med ditt jobb. Fast du kommer bli av med ditt jobb ändå för att det kommer ersätta dig.

Alltså det är ganska jobbigt. Mycket oro. Ja, det är en ny teknologi som faktiskt inte bara är exalterande och rolig. Den har förstört mycket av internet som har varit en plats för oss som står för frihet och där det inte finns någon byråkrati som kan stoppa dig om du vill starta ett företag eller blir en youtuber eller nåt sånt där.

GenCears känslor inför AI har blivit värre på ett år. Så om vi kollar vad siffrorna är i år. De som är excited inför AI är 22%. Det är redan där. tycker inte det är så mycket. Det här är världens coolaste och nyaste teknik. är magi helt plötsligt. Och det bara 22%. 22 % känner det sig så wow.

Hoppfulla är 18 procent. Där har det, just det, på det här exited, ska vi kalla exalterade. 2005 var det 36. I år är det 22. Det har gått ner väldigt mycket. Hoppfulla, förra året var det 27 procent och nu är det 18 procent. Arja, förra året var det, om ska se...

Förra året var det 22 % som var arga. Nu är det 31 % som känner sig arga.

Madde (05:50)
Vadå, arg? Alltså, så här... Argförvad?

Sofia (05:55)
Om vi tänker på de ganska recent händelser. Till exempel att de kastade en molotov på Sam Altman hus. Folk är ju så ärliga för att det här är folk som kommer in och säger att ni kommer alla bli av med era jobb.

Madde (06:12)
Men är det bara det, oroen med att bli av med jobb eller är det också så här... För jag har läst mycket så upphovsrättsliga... Alltså det har varit jättemycket nu, jag vet inte om du alls insatte det, men... Typ konstnärer som blir plagierade och sånt här. Det var ju någon konstnär som hade ritat tre tavlor och sade galleriks- AI-genererat. Alltså de är identiska... Eller, identiska är de ju inte, men de är ju alltså väldigt uppenbara. Och samma sak, för bara igår så såg jag någon...

Sofia (06:36)
Man ser vad det är.

Madde (06:41)
En tjejeföljare som har ett inredningskonto. Hon hade någon här speciell tapet. Eller inte egen design, men svensk designad. Från någon mindre. En tapetiserare. Tapeteritar. Dystra tör. Då har de AI-genererat tapeten. Det var helt hemskt. Det här äckor och grejer. Men den här är typ två huvud. Det var groteskt när man zoomar in.

Men så produktbilden, om man har till och med agenererat hela designen av hennes hus. Det var så uppenbart fake. Så sånt blir man också arg på. Eller agerat musik

Sofia (07:24)
Jag tror

att det är många saker. Jag tror det många saker. så här, vi ska ta era jobb. Generationen som ska ut och plugga nu. Jag hör jättemånga som är så här, folks barn som vill studera på universitetet. Att de inte riktigt vet vad de ska välja för att utbildningarna ligger efter. Klart det kommer att finnas ingenjörer till exempel. sådana yrken. Men vad... Hur kan de ens plugga en utbildning som är utdaterad?

Och alla är så här, om du inte hoppar på det här så kommer du bli av med ditt jobb. Man blir plagierad och sen... är en teknologi som, till skillnad från många andra saker, faktiskt inte ger tillbaks lika mycket. Om man tänker inte att det är en lika stor grej som AI är, så fick vi ut så mycket avkastningen till oss tillbaka. Det är tydligt vad du får tillbaks av de flesta nya teknik.

Saker som kommer ut så här, okej det här kan jag använda på det här sättet men det här tar mer än vad det ger. fall just nu. Det är svårt att vad vi är om tio år men känslorna är inte positiva så att ilska är absolut en del av det. Den här personen som hade kastat molotowen på Cementmans hus. Jag vet inte om det var den personen men jag hörde det startades en diskussion om att

Alltså att de jämförde de här tech-CEOs med medicinbolagens vd'er. Alltså de amerikanska som typ såhär bara förgiftar befolkningen och skapar sådär beroende av vissa läkemedel och hela det här. Att man jämför dem med dem men bara för tio år sedan så tyckte man att en tech-CEO var någon som var en förbild.

En förebild, någon som är innoverad, som är cool och nu är bara mycket negativa känslor. Men ja, så ilskan har ju gått upp. Och sen har vi också anxious, ångestkänslor. De ligger kvar, jag säga. De var på 41 procent förra året och nu är på 42 procent. Så det är så här, 22 procent är exalterade, 18 är hoppfulla.

42 % har ångest, 31 % är arga.

Madde (09:57)
Ja, det är en överhängande majoritet på det negativa.

Sofia (10:01)
Och det är liksom den unga generationen som brukar ändå ha en helt annan syn på framtiden kanske och ny teknik och vara snabbast på att catch upp på den.

Madde (10:13)
Det varit intressant att höra om det var lika ont i Sverige. Alltså bland ungdomar.

Sofia (10:18)
Jag skulle gissa det.

Madde (10:21)
Jag rör mig inte så mycket i den sveran så jag inte har koll på vad de tycker.

Sofia (10:26)
Hänger inte med fjortonåringar. Eller snyåringar.

Madde (10:31)
På jobbet har vi faktiskt några som är nyutexaminerade. De är lite yngre. Men inte nära mig i jobbet. Så det har jag inte så bra koll

Sofia (10:43)
Ja, nej men det var det. Vi kan ju tacka våra Patreons innan vi hoppar över till Lyssnafråga.

Madde (10:48)
Ja, det ska vi göra. Så stort tack till 42x.io, Alicia, Anders Nylund, Anders Åbjörn, Björn Jonsson, brother, Dag Rönnell, Fyra Tre Johan Larsson, is, Kajetan Kazimierczak, Lars Nyström, Martin Haagen, Molly Haglund, Oskari, Snel Hest, Robbin Modigh, Selim Hjorthall, och Tomas Nilsson

Sofia (11:10)
Tack till er. Och idag har vi fått en lyssnarfråga.

Madde (11:16)
Vill du läsa den nu då?

Sofia (11:18)
Mm. Det vill jag. Hej Madde och Sofia. Jag förstår inte mitt namn först. Jaha, jag har funderat på att skriva det här länge. Jag är 34. Så det är tyvärr en gen... En millennial. Gen X, vet väl. Jag vet inte det.

Madde (11:22)
Hej hej!

Nej, X är väl generationen för oss? Som föredrar typ 79-70-talet. Nej, vi är millennier.

Sofia (11:44)
Vad är vi då i?

Nej, men det heter ju två saker. Det heter ju någon bokstav

Madde (11:53)
Jaha. Ja, då är vi väl i då. Det är ju aldrig någon som säger Generation Y.

Sofia (12:01)
Ja, generation i.

Madde (12:04)
Ingen

som säger, alla säger millennials.

Sofia (12:06)
1991-1996. Stort spann. Okej. Här är en generation i Milla Nilsson skriver. Jag är 34 år och har två barn och har kodat sedan högstadiet. Programmering var min grej. Det var så jag förstod mig själv. Det var vad jag pratade om på fester. Inte så. Vad var det för fest? Det var vad mina vänner kände igen mig för. Hobbyprojekt på helgerna och kvällarna.

Allt jag ny teknik skulle lära mig. Nu är det borta. Och jag tror att en del av det handlar om AI. Det senaste året har något förändrats. Jag märker att den här känslan av att lösa något, att sitta och brottas med ett problem tills det klickar, liksom försvinner när jag vet att jag kan bli cursor eller kladd om svaret på tio sekunder. Det här är inte att jag slutat koda.

Jobbet funkar utmärkt, men gnistan öppnar en editor på egen hand. Den är borta. Senaste sidoprojektet jag startade var 2022. När någon på jobbet pratar entusiastiskt om ett nytt ramverk så nickar jag artigt och tänker, ja, det där får du gärna lära dig åt oss. Eller ja, be en AI om det. Jag vet inte om det är småbarsåren, sömbristen och livet i allmänhet eller om AI faktiskt tagit någonting ifrån mig.

som jag inte riktigt förstått värdet av förrän nu? Eller om jag helt enkelt växt ifrån det? Finns det utvecklare som ni som känt igen sig?

Madde (13:45)
Finns

det utvecklare som ni som känner igen sig i det här?

Sofia (13:48)
Okej, och hittat

tillbaka. Eller är det okej att bara inte vara en sån där som älskar kod längre? Och hur tänker ni kring karriären långsiktigt när passion riskerar att bli bara ett jobb i en bransch som förändras så snabbt?

Madde (14:06)
Ja, många frågor här i, många vinklingar. Du. Ja, exakt. Ja, nej men vad ska man börja? Jag vet inte.

Sofia (14:10)
Svara på alla.

Det är inte första personen jag hör som pratar så här. Som just så här är vad den som är som som älskar kod sitter och knackar på kvällarna och som just så här känner, jag får skylt på AI. Typ en person som jag tänker på är inte 34. Den är 45 eller något så här äldre. Alltid älskar att koda och nu tycker jag att luften gick ur honom.

Madde (14:22)
Nej, nej.

Ja. Men det är säkert många faktorer som spelar in det svårt att bara säga en. Småbarnsåren är ju tuffa. Alltså det är både du och jag som är i det också. Personen sa ju ändå att senaste sidoprojektet jag startade var 2022. Alltså det var ändå... Då var ju inte AI så stortare pris kommit typ väl. Kommer det se ut på 2022 eller någonting?

Sofia (15:06)
Det är bara nu senaste året, jag håller med sen i somras. Det är nu man ser den här negativa trenden, hur folk tänker om det också. Nu byter det ut vårt jobb.

Madde (15:10)
Det inte som nu.

Ja, men det är ju verkligen så. Effektiviseringen har vi sett hur många gånger som helst. Det går snabbare att lösa kod. Vi har haft IntelliSense och sånt innan som har gjort att det kan vara snabbare och allting. Men AI känns som att kanske är första gången det kommer ett verktyg som på något sätt helt ersätter känslan av att lösa problemet istället för att bara göra oss snabbare att effektivisera.

Sofia (15:51)
Mm.

Ja, för vi har hela tiden haft typ så här no code. Alltså, har försökt skrämma upp oss i många år. Att vi inte behövs längre. Men du ändå alltid behövt trycka på tangenterna och skriva koden. Bara det hela tiden har abstraherats uppåt, uppåt, uppåt.

Madde (16:10)
No code, low code känns som det varit en annan publik än en vanlig utvecklare. Det har varit mer sådana här webbiror eller någonting.

Sofia (16:21)
Ja, men det behövs alltid någon som ändå så här... Ja, gör det word procedure så behöver det ändå någon som kan... ...editera CSS och skriva lite JavaScript för att få till det riktigt bra. Eller skriva back-enden för den delen. Alltså... Det har liksom inte... ...ersatt alla helt. Men nu blir det så... Det är som att du inte får lösa problemet längre. Men det känns typ som ett annat typ av jobb.

Madde (16:48)
Det är mer kravställning och på något sätt är inte så mycket att lösa problemet som att definiera problemet.

Sofia (16:58)
Jag såg hur det relaterade till det här. du vem Maximilian Schwartz Müller är? Känner du igen namnet? Nej men det jag tror att vissa känner igen honom. Eller i fall så här, de som typ försökte lära sig react eller någonting sånt. Han hade kurser på Udemy kanske även YouTube. Det var så jag lärde mig react från början. Man ska typ bygga en hamburgare. Något sånt där.

Madde (17:03)
Hej

Sofia (17:27)
Han skrev en post som var typ så här, ja, men hur jag kodar nu. Jag kravställer, jag justerar Cloud Codes plan. Man låter den tugga på, man justerar testerna för de inte ser bra, för den skriver bara Happy Pass. Ja, och sen är det det. Det var roligare förr.

Madde (17:51)
Ja, visst. Det är helt annorlunda. Vad är det egentligen man gillar med att kvåda? Är det själva kodskrivandet eller är det den här känslan, alltså kicken man får när man typ producerar någonting och löser någonting eller typ lär sig nya saker. Du vet när poletten bara trillar ner. Lite så är det ju hela tiden när man kodar typ. Man har någon slags abstrakt tanke eller idé om hur man ska lösa någonting.

Sen skriver du och kompilerar din kod eller i fronten så bara HMR-ar du din sida. Så ser du outputen och du gjort och bara såhär, okej det funkat. Det är någon slags känsla av att man har åstadkommit någonting. Det blir inte riktigt samma känsla av att ha åstadkommit någonting när man klådar. Att etablera det.

Som ordet

Sofia (18:52)
Det är bättre på engelska. men är det typ att... allt handlar om att du får lite dopaminkickar. Och för att få det så får du inte ta för lång tid, för då får du ingen kick av det. Och det får inte gå för snabbt för att belöningen kommer för snabbt. Så att den här vänt... Alltså, ja. Det måste vara samma känsla när du har hållit på med HL-korten. Alltså det tog ju också ganska lång tid att se resultatet. Så blev man sjuklad om det funkade, annars fick du gå tillbaks.

Det är ju längre tid för att få det ihop med min kicken, men ändå så här... Jag har aldrig fått med hålkort, men jag gissar att det ändå handlade om... Nej, men jag gissar att det ändå var så du fick tillräckligt snabb belöning för att det skulle vara roligt och intressant nog att lösa ett problem. Och det var det med kodat, att ändå så här sitter och kompilerar och sen ser det fungera eller inte. Men här... kan absolut fortfarande få ut kicken av att så här...

Åh, jag lyckades lösa problemet och UVX precis som kravställaren ville ha det. det är liksom... Det är inte de här snabba belöningarna som att koda.

Madde (20:05)
Nej, nej det är ju inte det. Jag tänker man behöver inte ens gå tillbaka så långt som till hålkorten. Alltså jag tänker nu har ju verkligen du och jag själva suttit med Commodore 64 och lärt oss koda på det men jag känner många som har gjort det och berättat typ det här hur man fick hem en tidning och så skulle du skriva in allting som stökt för att kunna bygga ditt program liksom och sånt. Och liksom allt sånt försvinner ju lite nu den här glädjen av

...av att det känns så nytt och att det är nånting som man aldrig gjort innan på det sättet. Man har ju inte det längre.

Sofia (20:44)
Ja, jag håller med. vet inte. Man kanske inte borde... För det är ju lite så här. Man ska liksom låtsas som att man bara älskar AI. Alltså visst, jag tycker det är skönt. Du och jag har pratat om det tidigare. Vi som har mindre tid för kod. Men jag tycker det är bra för att det hjälper mig att få mitt jobb gjort och känna att jag ändå kan producera. Alltså, det gör mig bättre på mitt jobb. Men jag tycker det är tråkigare.

Jag saknar ju det. Jag vill sitta och fila på någonting, även fast jag inte är världens bästa utvecklare som har de här hobbyprojekten. är ju ändå så här... Det är ju det som har fångat mig. Jag tyckte det var kul att skriva koden.

Madde (21:31)
Ja, jag vet inte. Som sagt, jag har inte heller varit den som har suttit med hobbyprojekt eller någonting. Så för mig är det inte lika stor kontrast på något sätt. Jag berättade för några av steden att jag vibecoded min budgetapp och grejer. Det tycker jag ändå var rätt kul för då fick jag egentligen gjort någonting. Jag gillar ju inte att starta upp projekt. Jag tycker det är mycket roligare att komma in i någonting befintligt som det här finns. Jag tycker det är jobbigt att starta någonting.

Här var det så lätt att komma igång, så för mig blev nästan tröskeln mindre att ha typ hobbyprojekt. Om du fattar vad jag menar. Så på något sätt kanske det kan gå på båda hållen.

Sofia (22:08)
Ja, men jag tänker att vi inte haft HB Projekt. Det kan det inte också ha med åldern att göra. Man hade ju tid att sitta och lära sig Photoshop och hur man skulle ladda ner filer och allt det här när man var yngre. Både du och jag har ändå kodat fast vi inte visste det när vi var yngre, med bloggar och redigera sånt. Det var ju en typ...

Man har ju inte hobbykårdat, sen har du ju bytt ut emot annat när vi vuxna hos podden. Visst, det är roligare än att ha hobbyprojekt.

Om jag hade åändring med tid så hade jag kanske kombinerat, klad med att skriva lite själv.

Madde (22:55)
Hur tror du det då? att där är ju fortfarande många, alltså jag känner ju hur många som helst som är själva har små barn och allting men som ändå har intresset att hitta tiden. Alltså de prioriterar det framför annat som du och jag kanske prioriterar vår fritid på.

Sofia (23:12)
Jag vill bara fråga om någon av dem är kvinnor.

Madde (23:17)
Nej, men jag känner inte så himla många kvinnliga utvecklar heller. Det finns ju säkert det också, kvinnor som har det. Men absolut, är ju flest män. Men det är fortfarande män som kan vara bra fädrar.

Sofia (23:34)
Nej, men jag skulle bara säga att jag hade verkligen ambitionen att... För jag visste inte någonting om barnen, hur mycket de sover och hur mycket handpåläggning som krävs för att få ett barn att sova. Jag trodde ju jag skulle sitta hemma och nu ha ändeligt med tid för att lära mig nånting nytt. Så som jag ser många... Det är inte många, men som jag ser många killar gör. Men det är för att de tar över scenar i föräldraledigheterna.

Där barnet kanske verkligen så okej men nu sover barnet lunch. Det är inte fem naps per dag. Som är 20 minuter långa. Jag tycker det har varit skillnad på det att man kan sitta och koda med barn. Det är som att kognitiva blastningen är högre på mig som tjej på något sätt. vet inte.

Madde (24:13)
Vi ses.

Absolut. är ju... Utan att in för mycket på allting. Med barn och att vara kvinna och amma och allt sånt. Sen finns det ju kvinna som inte ammar också, vilket är okej. Men det tär ju mycket på en. Man är ju trött och kroppen producerar bröstmjölk och allting och sånt. Man är ju trött och sliten i skallen.

Sofia (24:49)
Ja,

man kanske är den som tar det större smällen av att sova mindre. Men nu skriver ju den här personen, alltså vi vet ju att det är en dud, men att den har sån brist så det är många som har det även senare.

Madde (25:08)
Ja, och det kan säkert vara bidragande faktor också, tror jag. Att man bara får lite andra prioriteringar när man får barn. Att man kanske vill spendera mer tid på familjen eller kanske sin relation som ofta hamnar längst ner på PIO-listan. Kanske man väljer att göra det framför att sitta och koda sina hobbyprojekt.

Sofia (25:32)
Ja, eller att om du sover, jag såg det nu när jag såg ut så dåligt, om du sover under sju timmar, då är liksom din kognitiva förmåga att gå verkligen ner och din känslor, alltså känslor, till exempel, det jättesvårt att hantera känslor, man kan bli väldigt arg, väldigt ledsen och sover du under sex timmar så är det liksom massa hormonförändringar för både män och kvinnor, typ att du blir mycket hungrigare, alla sådana saker påverkas du vet.

Går du och tränar så hamnar du på minuskontot för att kroppen kan inte reparera sig. Det är inte så himla konstigt att när du har en och en halv timme kvar på kvällen, att du sitter och kollar på Netflix utan att blinka för att det är det enda du gärna klarar av. Hur ska du hitta energin att säga att det här skulle vara intressant att sätta sig in i? Det kräver jättemycket hjärnkapacitet och att läsa docs och ta in information.

Madde (26:29)
Ja, verkligen.

Sofia (26:31)
konstigt

i småbarnsåren kanske.

Madde (26:35)
Nej. Jag tänker tillbaka på vårt gamla jobb där vi båda jobbade. Så var det ganska många som var kanske typ tio år äldre än oss också. Vi båda var ju ganska unga. Som var sån här du vet, coola, som kan, alltså som programmerar mycket och allt sånt. Och sen fick ju de också barn. Det var ju innan hela AI-eran. Och de fick ju också andra prioriteringar och liksom så här...

Sofia (27:00)
De försövde lite, eller hur? Man såg dem. Och sen var de inte på kontoret längre.

Madde (27:03)
Det är lite värt.

Nej, vilket är fullt normalt, för de är ju ny liksom. Och jag vet att vissa av dem, för nu är deras barn typ sju, åtta år stora, vet att jag har hittat tillbaka, eller vad man ska säga. Så jag tror inte det är ute med en heller. Jag vet inte, jag tror inte den här personen ska döma sig själv så mycket. Att var lite snäll mot dig och kommer tillbaka så gör det det. Och kommer inte tillbaka så...

Nej, okej. Men en sak jag faktiskt tänkte på är att det känns som att då vår generation, millennials, eller vad sa du, generation i...

känns som att vi var den sista generationen som hade kod som personlighet, som en så otroligt stark identitet. Han nämnde ju att han har kodats i högstadiet och pratat om det på fester och allting. Det känns som att har varit så många personer som bara, jag har kodats när jag var liten. Även generationer, än oss, som han tar 70-talister med sina kommodorer och allting.

Har liksom varit en väldigt stark identitet av att nej men jag är datornörd och jag är stolt över det och så här. Men det tycker jag inte känns så mycket att man har sett det i de yngre generationer som kommer efter oss. Jag kanske därför också det typ träffar så himla hårt att jag har alltid varit sån här och nu är jag inte det längre vem är jag.

Sofia (28:40)
Ja, de vet ju inte ens vad ett filsystem är. Finns det ens datornörda som är bort abstraerat? Det finns absolut sådana som viker datorer, men det är inte lika unikt. Jag tror var någon som sa att var... Nu drar jag bara till med att var femte man i Stockholm är utvecklare. Det är inte unikt yrke längre. Det finns så många utvecklare.

Madde (29:07)
Nej.

Exakt. Man är inte lika cool. är liksom inte att folk bara sa, det som Lisbeths land där.

Sofia (29:15)
Ja, och nu koder det inte ens länge så det är helt ointressant. Alla är så här, okej, jag kan också koda, säger någon mormor på stan.

Madde (29:23)
Nej, så det klart att det också försvinner i mycket av hennes identitet där.

Sofia (29:28)
Men jag håller med, var liksom hela Silicon Valley och tech-personlighet, det var lite speciellt att vara där.

Madde (29:36)
Det är det du sa i början med att alla tech-vd-ar såg upp till dem att nu är de som vem som helst. Det är något helt skifte som har skett.

Sofia (29:46)
Ja, för alla använder teknik också på något sätt. Så att alla är typ tekniska. Nej, jag vet inte. Jag tycker bara så här, personen, jag tror inte det du känner är unikt. Inte för att förminska din känsla, jag har sett det här på reddits. Man ser det när man pratar med folk. Det känns inte ens unikt för hans ålder. Alltså visst, småbarns strategi ju påverka hur man orkar...

ta in nya saker. Men vi ser ju den yngre generationen som är så här, jag mår dåligt av det här. Jag tror inte, när man tittar på de siffrorna, jag tror inte de som har så mycket ångest och ilska, heller känner sig så exalterade att lära sig nya saker just nu.

Madde (30:34)
Nej, what's the point för man vet inte om det kommer finnas användning för det.

Sofia (30:37)
Vad skulle du lära dig nya, liksom... Alltså, de nya sakerna i typ det där dotnet släpper en ny version. Behöver du lära dig? Jag vet inte. Eller behöver du bara säga åt på mina klad om att använda den nyaste versionen? Eller så vet du redan klad det. Jag vet inte heller. Jag vet faktiskt inte heller. Är det lönt att lära sig någonting? Jag har faktiskt tänkt att vi borde prata om det, men så här... Är det ens lönt?

kunna sin taxi avtaget. är poängen med att utveckla programmeringsspråk längre? Varför inte göra som Elon Musk sa? Allt borde bara vara ettor och nollor som LLM spottar ut till slut.

Madde (31:19)
Det

är mest prestanda för dig egentligen. Så du får behöva ha massa kompilering och översättning.

Sofia (31:27)
Ja, det är så ja okej, precis där vi är just nu så läser man fortfarande koden men alltså det ska ju inte låtsas som att, jag vet inte, om två år så kanske vi verkligen inte ens tittar på den och bara liksom verifierar att vi fick fram det vi ville. Skittråkigt, men då blir det så vad är poängen med språken?

Madde (31:51)
Ja, nej, syntaxen kanske är relevant. Men visst, det är fortfarande de här stora, arkitekturella grejerna och hur saker hänger ihop och så vidare.

Sofia (32:01)
Jo, absolut.

Madde (32:02)
Alla

blir arkitekter liksom.

Sofia (32:05)
Ja, det vi pratade om förut, det tror jag. Det kanske är någonting att fokusera på istället om man känner sig helt dränerad från det här. Börja läsa de här, vad är det? Fundamentals, architecture fundamentals, software architecture, the hard parts-boken, designing, data intensive applications, jag kan länka till några. De är fortfarande relevanta och folk som man följer.

rekommenderar fortfarande dem för att det är relevant. Vi fortfarande behöva ingenjörer inom det här.

Madde (32:44)
Ja. Men ja, summma som arm. Jag tror inte att personen ska vara så hård mot sig själv i alla fall, utan... Nu är du i en fas då du inte tycker det är jättekul och det är okej. Lägg ingen värdering i det.

Sofia (32:58)
Nej, och byt fokus. Och den här sista meningen, ja, det är tråkigt så här. Var i en bransch som man inte längre helt plötsligt kanske är intresserad av. Jag tror att vi är många som känner så i alla olika yrken.

Madde (33:14)
Jag tror att det finns säkert jättemånga yrkande folk inte alls intresserade av vad de gör egentligen. Tänk vilket privilegium det är om alla bara skulle älska sitt jobb och tycka det är roligaste som finns. Så ser det ju antagligen inte ut.

Sofia (33:29)
Ja, och jag vet inte om det kan vara läskigare och till och med nu är utvecklare och de byter ut oss. så här, vi får inte koda längre. Men tänk till sitta i annat yrke. Jag vet inte vad det skulle vara typ så här. Någon slags analytiker, alltså ekonomer och sådant. Och det kommer en massa sådana här sem-altments och alla andra och säger vi bygger ett system som ska byta ut er.

Vi ska sälja in det här till er företag för att nu behöver ni bara någon sån här rapper runt Claude som kommer räkna ut allting och göra alla analyser och presentera dem jättebra. Ni behövs inte. Alltså det är ju mer obehagligt. För du är inte i... Du är bortom all kontroll överhuvudtaget.

Madde (34:16)
Ja, det är klart att man inte bara embrasar och hug. Gud vad kul!

Sofia (34:23)
Nej, det är trist att landa i negativitet, men det det vi ser, tyvärr. Att det känns lite negativt.

Madde (34:36)
Nej, man ska väl bli bonde och självförsörjande. Så man kan ha mat på bordet, så klarar man sig.

Sofia (34:43)
Ja, ja, kör hårt hörni. Men skriv, jag vill höra från er andra för vi har pratat om det så mycket med lyssnarna. Vad känner ni? Känner ni att det var tråkigt det blev? Man är glad för sitt jobb men känner ni också att det blev tråkigt till och med på något sätt?

Madde (35:05)
Det här är kul att höra. Vi hörs nästa vecka som vanligt.

Sofia (35:11)
Det gör vi. Hejdå!