Madde (00:00)
Varje gång det kommit som tillfälle då, med möjlighet att ställa frågor, så sa han istället, vem har den första frågan? Det typ ändrade lite så här, hur, alltså att man kände, okej, han förväntar sig att det kommer en fråga, vem är först? Alltså så här bara, istället för att, det någon som har en fråga? så känner man så här.

Sofia (00:25)
Du lyssnar på Developers, podden där du får följa med oss, Sofia och Madde, på allt inom mjukföroutveckling.

Madde (00:32)
Vi träffar spännande gäster, testar nya teknologier, söker inspiration och tar upp aktuella ämnen.

Sofia (00:39)
Jag tror jag måste börja med en nyhet som kom den här veckan. Du vet hur vi pratade om meta och de här glasögonen och att meta ser allting.

Madde (00:51)
Jag har ett helt avsnitt

Sofia (00:57)
Ja, och inte nog med att Meta har alltid övervakat oss, Facebook och Com. Alltså det är alltid det här om att om de lyssnar på dig, de trackar ju allting du gör. Men det här lever ju tydligen kvar i hela kulturen på Meta. För nu har det kommit fram att Meta spårar sina egna anställda- tangentbordstryckningar, alltså keystrokes. Och de använder det för att träna sina AI-modeller.

Du tyckte

Madde (01:27)
Det var det.

Sofia (01:30)
Ja, dom kallar det, det är projekt som de kallar Model Capability Initiative eller MCI och tanken är att de ska behöva, de behöver det riktiga exempel på hur människor faktiskt använder en dator. Alltså, klick, navigationsmönster, kortkommando för att kunna bygga bättre AI-agenter. Det makes sense, eller för det alla de här företagen bygger är ju typ så här produkter för att ersätta...

Alltså att en modell ska kunna ersätta en knowledge worker som oss. Så, fine. De hittade den perfekta data hos sina egna anställda. Men de anställda verkar inte vara jätteglada.

Madde (02:17)
Jag

Jag bara tänker om någon ska sitta och kolla när jag programmerar hur många gånger jag trycker backspace. Det är ju typ den mest använda tangenten jag har när jag är så här, oj nej det var inte måsvinge. Hur var det jag gjorde till det? Nej vänta, nu blir det en sån uppåt, heter de istället?

Sofia (02:36)
Ja, och sen kommer det upp en sån powerpoint-presentation efter några månader. Ja, vänner, med vissa användare som till exempel den här, mandelén. Nej, men man ska vara helt seriös. Vad hade du känt om det företaget du jobbar på kanske har några lite... en modell... Ni bygger ju till exempel ett UI-verktyg och så kanske de vill lära sig hur man skulle automatisera det.

Att de bara ska ju så här, okej, då ska vi monitorera hur du jobbar för det.

Madde (03:11)
Det känns ju jättekränkande tycker jag. För då antar jag att de trackar alla typer av keystrokes när jag skriver ett mail i Outlook eller skriver på Slack eller Teams. Man vill ju inte att allt ska... Även om jag inte skriver privata saker i jobbsammanhang. Man har ju känt sig väldigt begränsad i vad man kan skriva överhuvudtaget.

Sofia (03:36)
Eller hur? Att de kan följa att du sitter och tjattar lite med din partner om vad ni ska äta till middag. Det har varit rädd för. Hur kommer de att använda den här datan för andra saker? Som till exempel jobb, alltså prestation. För de är inte direkt kända för att göra det som är rätt. Fast de vet om att...

Metafor är att må dåligt. Facebook-användare får det att må dåligt. De fortsätter försöka få folk att använda det. Jag tycker det är ganska märkligt att gå på steg. Anställda samtidigt, alla de här företagen har bara skrapat internet och snott allt från alla andra. De borde ju typ kanibalisera på sig själva då.

Madde (04:28)
är också

väldigt intressant. Tracker om allting vad Mark Zuckerberg skriver eller vad CFO'n skriver eller någon annan. Alltså faktiskt skriver konfidentiella saker och sånt.

Sofia (04:39)
Kanske, de har... Det är ju helt annan grej, men de håller ju på att skapa en typ... Modell som är tränad på, på något sätt, på Mark Zuckerberg. vet inte hur de ska använda det, men typ så här att folk kanske kan chatta med honom. Alltså, de anställda kanske kan chatta med honom och vara så här, vad tycker vi nu igen om den här policyn och hur ser du på det här? du med? Så kanske de gör det. Jag vet inte hur de annars skulle...

skulle få in hans ton och hans tanke i en sådan modell. Men ja, de anställda där, de är inte jätteglada. De tycker det är dystopiskt, det är inte så svårt att förstå varför. De trackar på hundratals appar och sajter. Allt från githubs, slack, LinkedIn, Wikipedia. Det känner jag väldigt kränkande. Typselt vad du gör på LinkedIn. Tänk du söker ett annat jobb.

Eller Wikipedia när man sitter och söker på...

Madde (05:42)
Det får vara jättepinsamt som man bor i Gunnars.

Sofia (05:48)
Och ursprungligen så var även Chetki VT och Claude på listan så de har verkligen en lista på vad de trackar och inte. Jag tycker det är lite märkligt men lite kul att de trackar hur använder folk andra AI-modeller så att de ska träna sina AI-modell.

Madde (06:06)
Det är märkt.

Sofia (06:08)
Vill du...

Madde (06:10)
Det

inte så kallar

Sofia (06:13)
Och Metaföretagets officiella motivering är ju att, som vi sa, de bygger sina egna agenter som ska kunna utföra allt det här kontorsjobbet åt oss och därför behöver modellerna förstå hur vi faktiskt jobbar på en dator. Så de tycker att det är ett väldigt rimligt argument. Och precis som vi kände, de anställda är oroliga kring vilken känslig data de fånga upp.

Lösenord också. Okej, jag menar inte Meta använder det på något ondskefört sätt, men det kommer ju in och tränas i den här modellen. så här, hälsuppgifter, invandringsstatus och sådana grejer är ju oroande. Tänk på det politiska klimatet i USA.

Madde (06:45)
Ja, det var helt stört.

Det är väl mer mer relevant att ha en privat dator och inte göra sådana ärenden på ens jobbdator då?

Sofia (07:10)
Exakt. Ja, Ameta säger att det finns skyddsmekanismer men jag har själv svårt att tro på det om tänker på allt som de här modellerna har svalt hittills. De har ju liksom skrapat alla lösnord och allt möjligt som råkade finnas på GitHub. Men ja.

Madde (07:32)
Det som att man bara får se mer och mer av sånt här. Det kanske blir standard till slut att företag gör så.

Sofia (07:40)
Ja, eller att det typ kommer upp till ytan på ett annat sätt vad de faktiskt håller på med. Vet inte.

Madde (07:47)
Vi

har ju en egen AI-modell på... Den är väl... Jag kan inte ha de tekniska detaljerna bakom. har inte varit inblandad i det. Men som är tränad på vår dokumentation och vårt intranät och grejer. Så man kan fråga den saker rätt smidigt. Men den är i alla fall inte tränad på vad vi skriver till varandra. Nej, eller hur?

Sofia (08:07)
Jag vet inte du.

Det kanske blir inspirerande. Men jag tror att många företag kommer att bli inspirerade av det här. Kanske inte att de... Eller jo. Du vill ju gärna koppla upp... Många har ett workflow där de kopplar in klad till Vissa slackkanaler. Det är ju skitsmidigt att få uppdateringar av vad som händer varje dag och vad du behöver följa upp. Så jag tror att det kommer att komma mer och mer.

Madde (08:35)
När väl en börjar så något sätt så sätter det ju en standard att det här är ändå okej. att någon har börjat så är det ju lättare att bara haka på.

Sofia (08:44)
Precis. Men ja, det är lätt att känna sig väldigt liten i det här och svårt att sätta någonting emot när stora företag gör sådana här saker. ja, men med det sagt, jag tror att man ska kunna prata hur länge som helst om just det här, är väldigt intressant. Men vi ska prata om någonting annat, kommunikation och komprimering. Så vi kanske ska tacka Patrons innan vi hoppar över.

Madde (09:10)
Ja, det ska vi göra. Så stort tack till alla våra Patreons, men såklart ett extra stort tack till våra stjärnseportrar som är 42x.io, Alicia, Anders Nylund, Anders Åbjörn, Björn Jonsson - Gud vad svårt det var att säga Jonsson idag av någon anledning - brother, Dag Rönnell, Fyra Tre Johan Larsson, isi - som har uppdaterat sitt namn till isi. Someone is messing with my brain here - Kajetan Kazimierczak, Lars Nyström, Martin Haagen, Molly Haglund, Oskari, Snel Hest, Robbin Modigh, Selim Hjorthall, och Tomas Nilsson

Sofia (09:45)
Tack till er och alla andra som stöttar oss på Patreon och ni som är i Discord och som fortfarande inte är med. Discord, snälla gå med. Jag vet att det är lite ungdomligt verktyg tycker många, men snälla.

Madde (09:59)
känner mig inte ens längre.

Sofia (10:02)
Nej, jo men det tror jag. Om man är tio år äldre än oss så har man inte, kanske även inte för att gamea och så. Men gå med er. Gå med er om ni vill chatta och skrika på oss och säga att vi har fel till exempel i varje avsnitt. Det uppskattar vi. All publicitet är bra publicitet.

Madde (10:22)
Ja,

som sagt vi ska ju prata om kommunikation idag. Som är såhär, okej vad är det med mjuk förutveckling att göra? Men grejen är ju att det är ju viktigt i alla aspekter med kommunikation och i synnerhet liksom när man ska kommunicera någonting tekniskt. att vi ser ju kommunikation i allting från liksom kravställning till hur man pratar inom teamet. Liksom till,

Man bygger bra saker och förstår vad man ska bygga helt enkelt. vet inte själv hur många gånger man har suttit i ett möte och bara... Någon förklarar kanske någonting tekniskt. Och alla sitter och nickar och säger, ja, det låter bra. Och sen så ser man att de inte alls fattat vad det är att säga. Men det inget som ifrågasätter, utan man bara kör vidare.

Sofia (11:13)
Eller

åtminstone att man själv sitter och bara, jag förstår verkligen inte och alla andra verkligen verkar ju förstå det här. Så att jag sitter bara tyst och Det gör jag också. Google efteråt.

Madde (11:21)
Exakt, och så är det ingen som förstår, är ju hemskt. Och varför händer det? Det är inte nödvändigtvis för att man inte kan eller för man är dum eller någonting. Visst, ibland kan det vara någon teknologi som man inte alls har någon aning om. Då kanske man oftast är bättre på att säga, hallå, jag vet inte hur message cues funkar eller något. Kan vi gå tillbaka förklara? Men ibland handlar det ju bara om att någon förklarar en idé och man bara förstår inte det nånting fram.

Och då handlar det ju snarare om att personen har svårt att komprimera det man vill säga. För att, alltså, om man ska bli lite så här abstrakt, så är det ju så här, om jag säger till dig, väldigt filosofiskt, men så här, vad är typ grön för någonting? Alltså beskriv grön. Kan man göra det liksom?

Sofia (12:16)
Det är omöjligt om man inte ska gå in på fysik och hur ljuset träffar atomerna.

Madde (12:24)
Ja visst, det är våglängder på ljus och allt sånt här men det går ju inte att förklara.

Sofia (12:32)
Nej men precis, det blir så. Du har samma färg som skogen, så bara man har då färg på skogen.

Madde (12:40)
Egentligen vet man ju inte. Du kanske ser skogen som det som uppfattas som röd. Det går ju aldrig typ att bevisa. Man har ju kommit överens om att grön är grön, men hur man uppfattar det själv, det är ju... Vi kan ju nämna också att det här som vi pratar om läste du först i ett nyhetsbrev som du prenumererar på. Så inte vi som själva har kommit på de här supertankarna och allting så.

Sofia (12:52)
Det ser helt orikult ut.

Madde (13:07)
Men den personen i sin tur har också baserat det på ett annat blogginlegg. Vi tyckte det var intressant och ville prata om det.

Sofia (13:14)
Ja, vi länkar till och jag rekommenderar att läsa båda två för det som den här personen baserar sitt blogginlägg på är liksom ett jättelångt inlägg som pratar om kommunikation på ett ganska djupt sätt och väldigt långt, här. Och har inte alls med jobb att göra. Och sen så som den här personen komprimerade det blogginlägget i sin tur är så här ett...

Jag tyckte det var så intressant för att i grunden handlar artikeln om kommunikation, så som vi pratar om det, men jag läste den på ett helt annat sätt faktiskt. Jag tänkte att, gud vilket bra sätt att förklara komprimering. Alltså om någon skulle fråga mig typ det på en intervju så kände jag att nu har jag fattat hur jag ska förklara det på ett enkelt sätt. Så det var, jag läste det helt tvärtom och sen när jag skickade

bloggposten till dig, bara, det här är intressant. Så kommer jag på att så haj, så det handlar ju inte om... Det handlar ju inte om komprimering, kommer jag bara ha på när jag skickar det till dig.

Madde (14:21)
Men

tänker du komprimering som komprimering i filer?

Sofia (14:27)
Ja, för det är precis så som personen pratar om det. Alltså olika steg hur information komprimeras. kommer ju se det när vi pratar om det.

Madde (14:37)
Ja, för någonstans. All kommunikation komprimeras på ett eller annat sätt. Det går ju inte att säga exakt det du tänker och få fram det. All information och all kontext du har kring någonting är helt omöjligt. Det är ju baserat på hela ditt liv och alla upplevelser du har.

Sofia (15:00)
Ja, och liksom du sa typ, en färg kanske är lättare för att det har vi kommit överens om någonting. Men när vi ska förmedla känslor, typ som att jag känner lycka eller att jag är ledsen så betyder det så olika saker för någon och finns så mycket bakgrund i det som komprimeras ner i ett ord.

Madde (15:24)
Ja. Lessen kan ju betyda väldigt olika saker egentligen för olika personer. Om man skulle se det som en lök med olika lager så har man då kanske yttersta lageret som är okej, jag är ledsen. Det är ju väldigt fattig information. Visst, kan förstå att någon är ledsen och jag ska bemöta dem på ett visst sätt. Men om man sedan går in ännu djupare på varför man är ledsen.

Jag känner mig väldigt...

Sofia (15:56)
och dränerad.

Madde (15:58)
Ja, precis. Det säger ytterligare lite mer. Och sen när man går ännu djupare blir svårt att fokusera. Allting känns tungt för mig. Till och med en liten uppgift kan kännas helt överväldigande. Det ger ytterligare mer information. Men någonstans kommer jag en gräns när det blir för mycket. Visst när det gäller känslor så kanske det inte är för mycket på det sättet. Men säg att man istället skulle prata om någonting helt annat i ett tekniskt sammanhang.

Där finns ju risken att man måste hitta den här sweet spoten mellan att man pratar inte att det är för lite som man har för lite information men inte heller att det blir för mycket för då pallar man liksom inte lyssna.

Sofia (16:39)
Mm. Nej. Vad taskigt när någon berörde om känslor. när det är någonting tekniskt, då zonar man ju ut om det blir för detaljerat och är det för högt upp så fattar ju ingen bara.

Madde (16:56)
Det är kanske inte det man tänker på hela tiden. Hur mycket ska jag komprimera min kommunikation? Om man jämför med jpeg-bilder. Om du ska spara en fi som jpeg så kan du välja. Vill du spara den som 100 %? Då får du större fi-storlek. Sparar du som 80 så blir det mindre storlek men du förlorar lite data på köpet. Du kan gå ner den till 10 % och så har du en jättepixellig bild på ett sikt istället.

Där är det väldigt konkret. Du väljer din nivå och gör en avvägning. Var hittar jag en bra balans mellan det jag vill förmedla i bilden? Och hur mycket plats den tar. Är de här sista 10 procenten värdare för att det kostar så pass mycket mer? Så kan man ju tänka när man kommunicerar också. är samma där. Information kommer ju gå förlorad när du försöker prata med någon om du inte säger allt.

Det kan ju kosta för mycket att göra det i form av tid, form av kognitiv belastning, allt. Man kan inte sitta och ha möte i tio timmar för att du ska förklara in i minsta lilla detalj.

Sofia (18:10)
Ja, men det är som att jag förar mig liksom, ja du kan ju använda raw-feeler som är enorma för att få all information men då tar det ju skit lång tid att kanske öppna en sådan huvudtaget eller liksom ett system kan inte processa den om det är för svagt. Du har inte kapaciteten att hantera det. Jag tror att folk som är väldigt skickliga på att kommunicera, de lär verkligen sig det här och vilken, liksom hur lång tid har jag, vad är det för publik?

Madde (18:39)
Det är

superviktigt att anpassa det. Ibland behöver man mer, ibland mindre.

Sofia (18:45)
Precis, jag tror att många ledare, folk som håller mycket möten blir väldigt duktiga på det här. jag måste säga att jag har verkligen stött på, och jag gör det själv tror jag, att jag överkommunicerar ibland. Jag tror inte jag underkommunicerar så mycket. Jag vet, för jo men det gör jag nu också. Absolut, man gör ju båda. Och jag definitivt träffar folk i den här branschen som gör båda också.

tycker nog jobbigast är när folk över... Alltså att man överkommunicerar. Och det blir väldigt jobbigt för att luften försvinner typ rummet när någon också tar väldigt mycket plats. För den personen vill bara så här... Jag vet att den gör det med välvilja, alltså att vilja förmedla allting. Men att det är bättre att typ så här gå lite sakta framåt, tänker jag. Alltså du säger någonting och så kollar du liksom...

Vill du veta mer? Ska jag gå in djupare på det här? Och då får du lite så nej nej men det räcker så. Jag kollar upp det själv. Vi kan gå vidare till nästa. Jag tänker att det är bra sätt att... Alltså för att säga, men du kan ju inte gå in med nya människor och bara veta hur mycket de vill veta. Folk är ju olika också. Och hur mycket de vill höra. Jag tänker att ett bra sätt att lära sig det är ju att bara fråga.

Madde (20:09)
Ja, det går ju definitivt på båda hållen. Mycket handlar ju om att ha den här förmågan att faktiskt kunna lyssna in och inte bara fokusera på sig själv och hur man ska förmedla någonting och presentera någonting. Utan kolla, liksom, kolla avreaktioner, kolla hur folk ser ut, hur de beter sig och kroppsspråk och allting. Men visst, det är ju svårt. Särskilt om du är i egen kontext när du kanske ska presentera inför folk, du kanske själv är nervös och tycker det är jobbigt.

Då är det verkligen next level att kunna ta in vad andra känner också.

Sofia (20:44)
Ja, många kör ju den här, du vet man säger, när man presenterar just, då kanske det är svårt att hela tiden stanna upp och fråga varje person vad tycker ni. Och då säger man ju så här, ja men, var inte rädd att ställa frågor mitt i det här. Men det ju typ aldrig någon som avbryter i sådana typer av möten eller presentationer. Där tänker jag det är svårt och man måste typ så här, det är ju en konst att våga stanna upp.

helt och typ vara tyst tills det kommer någonting. Och kanske till och med stirra ner någon som man vet. Som man typ ser kanske varit skeptisk. Att bara vänta ute.

Madde (21:24)
Ja, många är ju lite rädda för tystnad och vill fylla den. Men det kan vara väldigt mäktigt att bara lyssna eller vara tyst och vänta på att någon ska säga någonting.

Sofia (21:34)
Ja, det är tycker att när det just är i ett sådant stort möte till exempel, om man försöker ge lite plats för så ja men är det någon som har någon kommentar på det? Då känns sekunden som minuten när man väntar på det. Och det då man går vidare för snabbt tror jag, vet. Så man så här, ja nej, var ingen, okej, då går vi vidare. Och ingen liksom hinner när. Våga.

Madde (21:58)
Jag var i ett möte med en person som presenterade. Det var ganska intressant. Jag tror inte jag har hört någon göra det innan. Varje gång det kom ett sånt tillfälle med möjlighet att ställa frågor så sa han istället, vem har den första frågan? Det ändrade lite. Man kände att han förväntade sig att det kommer en fråga, är först? Istället för att, är det någon som har en fråga?

Sofia (22:24)
Det var faktiskt väldigt bra. det känns som att... Och den här författaren diskuterar också det. Folk som just jobbar... Till exempel i vår bransch där man är väldigt teknisk. Det är väl så i alla branscher där man är väldigt insatt i någonting.

Madde (22:41)
Så är det så.

Sofia (22:43)
Ja, och så har man kanske andra roller man jobbar med. Så blir man liksom extra dålig på att förklara och just det här att komprimera. Vilket är så paradoxalt och lite konstigt.

Madde (22:58)
Det är så att ju mer man kan om det, desto svårare är det att säga det. Om man inte är riktigt grym. Tycker verkligen expert. Då kan man det så pass bra att man kan förklara det på en enkel nivå. Men det är ju verkligen så här... Ju mer teknisk man är, desto svårare är det att fram. Man vet väl för mycket. Man lever för nära raw-feelen.

Det är svårt att veta vad mottagaren inte vet. Därför är svårt att lägga det på rätt nivå.

Sofia (23:33)
Ja, vi pratade ju om det i avsnittet när vi pratade om att man skulle anställa juniorer. Och då pratade vi om att det kunde vara bra att para ihop en junior med en junior i ombordingen. För jag vet inte om vi gick in på det då, men alltså att både du och upplevde att det kan vara så himla svårt att förklara någonting för junior. Fast du och jag är så himla otroligt duktiga på kommunikation. Nej men, är inte det för det är helt omöjligt att förmedla.

vissa saker för man vet inte ens... Jag tror att vi kanske kan vara duktiga på att abstrahera dem men då blir det så himla... Då blir det också för fattigt för en ny person att förstå eller någon... med ett annat, en annan yrkestitel. Jag vet att vi byggde en stor feature för typ ett år sedan på jobbet och det var helt omöjligt att förklara den.

för mer juniora medlemmar som vi hade i teamet eller utanför. språket räckte inte till och det fastnade inte i... Det kunde liksom inte fästa sig i huvudet på dem för att... Du måste haka in dig i någonting. Du pratar om typ oavsflöden så måste du ju förstå den mekanismen. Du kan inte bara säga oavs. För vi antar att det är en självklarhet. Att alla förstår ju typ vad är oavs.

Det är inte självklart liksom. Då ska man packa upp det.

Madde (25:09)
Men

då är det ändå ett ganska tekniskt exempel. Det är mer konkret på något sätt. Men säg då du pratar om typ så teknisk skuld. Vi måste sänka vår tekniska skuld för att ni för höga. Och det håller alla med om bara, ja, ja. Men liksom, vad betyder teknisk skuld för dig? Är det samma sak som teknisk skuld för en tech lead eller för den mest juniora i teamet? Det kan ju jätte, jätte olika. Och väldigt beroende av liksom vilken cirkel du står i.

Sofia (25:39)
Ja, gud ja. Jag har tänkt på just det där med, liksom när vi tar in AI-ekvationen också, att teknisk skull blir typ ännu svårare. Förut var det kanske att, desto mer junior det är så kanske du tänker mer så här ren kod. Att du tänker att, ja men vi ska inte ha nästlade if-satser. Att det är någon slags teknisk skull och som är senior så var det kanske lite mer mönster och kanske...

Hur mycket tester som finns och nu blir så här, okej men när vi inte ens kanske tittar riktigt på koden som genereras, alltså vad betyder teknisk skuld då? Är ens teknisk skuld hur koden ser ut? är plötsligt? Alltså, ja, det betyder väldigt olika saker för olika personer som du säger, typ som känslor.

Madde (26:32)
Som sagt, gäller verkligen att hitta det sweet spot. Det är klart att man kan boka in en timmas möte varje gång man ska diskutera någonting. Vi ska ta tid till det det är viktigt. Men det är ju mycket mer effektivt att bara så här, man kan förmedla det på bara 30 minuter. Men gör det då? Det är ju så mycket vinst. att det är fem personer. Hur mycket tid sparar du inte då?

Samtidigt vill man också unvika förvirring. Ibland folk ska överförklara nånting, trasslar man sig insid. Det blir för mycket detaljer för att man ska hänga med på det. Det blir också jätteförvirrande.

Sofia (27:16)
Ja, men det är svårt. Man måste hitta ett sweet spot hela tiden.

Madde (27:22)
Jag tycker att det är så tydligt just när man gör typ en PR. Du vill ju skriva en bra typ beskrivning av din PR så att det är lätt för personen att reviewa. För du vet, ibland har man ju sett de här PR-beskrivningarna som är en halv roman liksom. Och då bara, alltså då orkar man inte läsa allting. Och då är det inte ens koden, då är bara beskrivningen liksom.

Sofia (27:46)
Jag känner att

du pratar om mig.

Madde (27:49)
Nej, jag har inte reviewat särskilt mycket av din kod så att du läst dina pairs. Men särskilt nu när man kan agenerera dem. Så ibland kan de bli väldigt pratiga. det är så att jag orkar inte läsa igenom. det verkligen

Sofia (28:04)
vet att det en AI som har skrivit, hur? Man vill inte läsa sådant text.

Madde (28:08)
Nej, jag är själv absolut skyldig. Men också att i bland för- och generera PR-beskrivning är rätt gött. Det är också störigt när man får en PR-beskrivning som är helt tom. Då måste du istället verkligen sätta det in i koden och det komprimerar allt det själv. Där handlar det verkligen om att hitta just den här rätt komprimeringsgrad för att det inte ska bli skitdrygt.

Sofia (28:30)
Ja, och där är egentligen problemet väl när det blir så himla långa beskrivningar. Det beror kanske på att pullerkosten är för stor. Mh, oftast.

Madde (28:40)
Även

för vissa smågrejer har jag sett som var jättelånga.

Sofia (28:44)
Men

ja. Ja, är svårt. Man försöker väl så här... Man försöker vara duktig genom att ge så mycket detalj som möjligt för att göra det enkelt för någon annan. Men vad är det som är viktigt egentligen? Vi kanske glömmer bort det som är viktigast. är ju typ så här... Hur testar jag det här? I stället bygger man upp en roman liksom. Jag märkte när jag...

Ja men jag märkte sen när man klådar också att jag tycker det så jäkla svårt att bara låta den köra på utan att så här, men hörrö, när du bygger varje steg här, be mig testa varje steg. Jag vet inte om du gör så också, men typ så här, om du ska bygga en större feature, att man delar upp den i olika steg med klad. Och så säger jag typ så här, okej men...

Istället för att du bara förklarar vad du gjort i varje steg, så vill jag att vi verifierar det här. Så säg hur jag ska testa. Och det har jag märkt så här, jag kanske borde använda samma princip när jag skriver PS ännu mer att istället för att ge förklaring vad jag gjort så är ju hur testar jag det här är det främsta. För då, för du vet man förklarar ju annars hur det bör funka och då är det klart att

Madde (30:01)
För jag tycker jag har bra approach.

Sofia (30:13)
Alltså då är det anpassat efter hur funkar istället för att bara låta folk exploda.

Madde (30:18)
Anta och... precis. Det är alltid bra att inte ha egna antaganden, tänker jag. En annan sak som artikeln tog upp som jag tyckte var ganska bra, typ trick, eller vad man ska säga, när det handlar om när man kommunicerar någonting som kanske är komplext, då är det ju liksom bara fråga tillbaka. Kan du förklara vad jag har förklarat för dig? Det är ett väldigt bra sätt att verifiera, okej, den har liksom lyckats...

Dekomprimera det jag sa och tolka det till något annat. Det är faktiskt väldigt kraftfullt att göra det. Jag brukar göra så ibland.

Sofia (30:54)
Alltså bara man gör det snyggt så att det inte blir som en läxförhör. Det inte ett gammalt möte om åsflöden. Berätta nu att du förstod exakt vad.

Madde (31:07)
Nej, nej såklart. Kanske inte i sådana stora möten men mer om du säger att du har en one on one eller någonting. Då kanske jag ska ge någon feedback. Då är det väldigt lätt att man blir lite för abstrakt. Du behöver bli bättre på att ta mer egna initiativ. Vad betyder det att ta egna initiativ?

Sofia (31:29)
Det är så olika för folk.

Madde (31:32)
Då kan man förklara lite mer och tillbaka säga hur du att du kan ta egen initiativ. Att man använder det på det sättet kanske.

Sofia (31:40)
Ja, men just det. Det är ju så typisk feedback- struktur som man använder. Och det är väl för att, annars levererar man bara sin monolog av vad man tycker, men det blir ju inte heller något commitment från andra personen innan den förklarar också hur den tolkat allt. Jag tror det där får man tänka på att det har hänt. Att jag fick feedback av en chef som...

Jag tolkade på ett ganska annat sätt än vad den chefen tyckte att det var efteråt. Jag upplevde det väldigt aggressivt och elakt. Och det var inte den personens mening. Men i och med att vi kanske inte stämde av och att jag bara satt tyst och tog emot så blev det väldigt...

Madde (32:33)
Det

är din tolkning baserat på alla dina kontexter som du jobbar med dig och dina lager och din information som gör att du tolkar in på ett vitt sätt och upplevelser du har haft sedan tidigare och sånt.

Sofia (32:44)
Ja, det finns så många ord som säger att man säger att någon är ivrig. Så kan det ju vara superpositivt för någon att säga, jag är taggad och jag är intresserad. Någon kan ju tolka det som att man är sjuk, det är jobbigt och något sånt.

Madde (33:06)
En ettor i hund

Sofia (33:09)
Precis. Ja, men det var faktiskt en bra grej. Speciellt när det sådana känsliga saker så är det jättebra att kolla av det. Nu pratar vi om hur man förklarar bättre, hur man komprimerar sitt meddelande, olika mycket. Att olika ord väger olika saker betyder helt olika saker för olika personer. Men just det att ta emot information på ett bra sätt är lika svårt.

Det kanske är ännu mer undervärderat. Vi pratar ofta om att det den som levererar informationen som är ansvarig för att allt har blivit kommunicerat. Så det kanske är undervärderad skill att lyssna bra och göra sitt bästa för att ta emot det.

Madde (33:58)
Det är sant faktiskt. Särskilt i tekniska sammanhang. Så det är himla lätt att man bara gör egna antaganden baserad på vad man vet. Och dra associationer och sånt. Vi är väldigt snabba på att nu ska vi hoppa in på en lösning. Och då kan bli så här, man kanske inte ens lyssnar knart. bara ja ja, jag vet och så gör vi så här och så. fortsätter man prata vidare. Ja exakt. Det är inte alls det som personen menar från första början.

Sofia (34:24)
Ja,

eller så när vi pratar om eventdriven arkitektur. Ofta säger folk, vi är eventdrivna och så visar det sig att ingen förstår egentligen vad det innebär. Om det var webbhooks eller om ni kör kafka. Det är ju precis en sån sak. Och det artikeln skriver också, ju mer säker du är på att du har förstått någonting, ju mer... ju farligare är det typ. då har du antagligen...

misstolkat det för att du har ju ställt följdfrågorna. har ju bara målat in, ja, du har ju fått de här små bitarna och sen har du målat in alla blanks i det.

Madde (35:04)
Ja, jag tyckte han hade ett ganska bra exempel i artikeln när han hade precis blivit engineer-manager för första gången och hans chef i sin tur var typ den mest tekniska personen han träffat och brydde sig bara om att bygga riktigt bra tekniska lösningar och kanske inte lika mycket om slutkunderna, medan då den här personen som skrev artikeln själv kanske då mer bryr sig om kunderna än typ den tekniska lösningen.

Det borde man kunna tycka blir en bra balans för att ha två olika perspektiv. Men i själva verket så... Hans chef tyckte ju att han var helt dum i huvudet som inte prioriterade det tekniska och liksom... Han fick sin sämsta performance-review han sedan haft. Och de här gapen är jättevanliga. Och där borde man ju bara ta ett steg tillbaka och försöka sätta sig in i en andras skor och tänka... Hur tänker den här personen? har den för perspektiv? Det handlar också om hur man då...

hur man dekomprimerar medlemmarna när man får. Så det sker ju hela tiden.

Sofia (36:06)
Ja.

När du nämner relationen mellan chef och junior-senior så tänker jag också på... Jag läste för ett bra tag sedan och lärde mig snabbt när jag började som teknisk lid och sånt att för vissa personer är det just bra att lämna fritt utrymme för tolkning och för andra är det väldigt bra att vara väldigt specifikt. Och då lärde jag mig...

av egna misstag och sen läste jag även det. är så att till exempel när du jobbar med någon som... Säger att du är lead och så har du en person som är lite redo för att bli lite mer mogen och så här, ja ledan är ju en feature. Då kan man vara lite van vid att du kanske vanligtvis leder mer seniora personer där du kan ge en featurebeskrivning bara och säga, men kör på. Det vill du ju inte säga så här, ja men...

använde exakt det här ramverket, löste på det här sättet. För att personen måste få äga det själv för att få växa och göra misstag. Men när du har en som äger nyår eller någon som gör någonting för första gången, då kan det tvärtom vara bra att verkligen vara övertydlig och faktiskt säga hur den personen ska lösa det. att annars liksom... Personen vet inte ens vilka frågor den ska ställa. inte att den...

Den bara tror att den har förstått och kör vidare, så vågar man inte... Det är liksom helt fel väldigt ofta. Sen får man ju släppa på tyglarna. att det är så här... Jag menar bara att är både och. Det är ju inte alltid dåligt att inte ställa frågor eller att så här... Jag kanske inte valde implementationen som Madde egentligen syftade på. Det spelar liksom ingen roll.

Madde (38:01)
Det är mycket att man behöver tänka på andra och försöka hela tiden tänka typ så här, men hur uppfattar de det och så. Och det är ju inte lätt, men man får göra sitt bästa helt enkelt. För den här komprimeringen sker ju alltid. Oftast inte ens medvetet kanske liksom. Nåt som är intressant som egentligen är ett helt eget avsnitt men som man kan toucha på är ju typ så här.

komprimeringsgraden som sker också när vi jobbar remote och typ ska skriva på Slack istället för att ha möten. är också en helt annan grej. Där har vi en helt annan komprimeringsnivå. Där kan man inte sitta och skriva en wall of text. Eller kan man ju, men hur mycket når man fram då jämfört med att hitta det här rätt nivå för att man ska orka läsa igenom det men inte tycker det är för jobbigt.

Sofia (38:54)
Där är det ju ännu mer komprimering i att typ, beroende på vilken generation du tillhör, jag vet inte, en emoji kan ju betyda väldigt många saker. Alltså, det räcker väl, du vet. Det kanske inte är alla som vet att en persik är en röv, liksom. Eller en yngre ålder, så att du säger, jag vet inte vad det är de säger och skämtar om. De har ju jättekonstiga grejer för sig tycker jag nu.

Madde (39:22)
Ja,

gör ju vissa yngre använde emojis som är helt random. Jag använder de här statygarna på Boskoön. Vet du vad menar om en emoji? Vad menar de ens när de skickar den här? En emoji jag aldrig ska använda.

Sofia (39:41)
Ja, eller om man pratar med någon som är typ så här, jag vet inte om det är rysktalande människor bara eller så här, slaviska. Att de skickar inte en riktig smile utan det bara de här paranteserna.

Madde (39:52)
Jaha, alltså utan ögon.

Sofia (39:53)
Ja, bara en parantes. Eller flera stycken på rad oftast. Det betyder ju så du glad?

Madde (40:01)
Ja. Det kommer jag ihåg när jag var typ 14. Så hade jag så utbytes studentgrej med spanjorer. Och då var det så här, då mailade vi med varandra och skrev på messenger. Och innan jag fattade typ så när de skrev, ja ja ja ja ja. Innan jag fattade att det var liksom deras sätt att säga hahaha. För att de är liksom, ja så uttalar du h på spanska? Man bara, vadå ja ja ja? Alltså, ja.

Sofia (40:29)
Det blir

helt omöjligt. Samtidigt som så här, text kan ibland vara det bästa sättet att förmedla någonting så att alla faktiskt förstår. att du kan läsa igenom det lugnt. Men också så himla svårt att förstå vilken ton en person har och typ så här, är du arg eller är du inte arg?

Madde (40:49)
Ja. Nej, det finns mycket utrymme för misstag, så är det ju. Men ja, hoppas ni tyckte det var intressant i alla fall och att ni kanske tänker i alla fall lite på komprimering och det är komprimering och hur man kan tolka saker när man kommunicerar. Särskilt när ni pratar om abstrakta saker som teknisk skuld. Och vi ses ju som vanligt i nästa vecka.

Sofia (40:53)
Ja.

Ja.

Det gör vi. Hejdå! Hejdå!